Kära vänner i tron!
 
Bilden är tagen från senaste Katolsk Magasin (nr 11, 3 november 2006). 
 
Kanon 1258 i Katolska Kyrkans kanoniska kyrkorätt (promulgerad 1917):
"Det är förbjudet att aktivt deltaga i icke-katolikers gudstjänster". (communicatio in sacris)
 
Kanon 2316:
"De som samarbetar communicatio in sacris i strid med Kanon 1258 är misstänka för heresi"
 
Påven Pius XI:
"Således, vördnadsvärda bröder, står det klart varför
 denna Apostoliska Stol aldrig kan tillåta sina undersåtar
 att deltaga i icke-katolikers sammankomster"
 
	Enligt konciliekyrkan är det däremot numera en 
utmärkt idé att bryta mot det första budordet,
 vilket det när det väl kommer till kritan faktiskt rör sig om
 (se konciliedokumentet Unitatis Redintegratio och
 844 §2 i konciliekyrkans kyrkorätt från 1983).     
 
Konciliekyrkan är en ny kyrka som växt fram sedan V2. 
Vad gäller var "gränsen är nådd" för vad som kan betraktas
 som acceptabelt kan man diskutera teknikaliteter och 
ägna sig åt hårklyverier i det oändliga. Man kan beklaga
 sig över att konciliet inte rätt har tolkats 
"i traditionens ljus". I praktiken är det i vilket fall
 som helst svårt att förneka att det är en ny icke-katolsk,
 ekumenisk religion som tar form inför våra ögon. Det faktum 
att konservativa katoliker överhuvud taget ser sig nödgade
 att dra ut i apologetisk strid i syfte att bevisa att
 den efterkonciliära hierarkin fortfarande beter sig 
katolskt när de till synes inte beter sig katolskt borde
 vara en varningsklocka i sig.
 
Med broderlig hälsning,
Prenumerant